Det är en sak du måste förstå; jag kan aldrig mer gå tillbaka till det stället jag befann mig på i så många år. I'm through with that, jag tänker inte låta det hända. Jag ser dock att det håller på att ske, men jag tänker göra allt jag kan för att förhindra det, kosta vad det kosta vill, may I destroy the lives for eternity, I can't let someone else's happiness come before mine ever again. Tro vad du vill, tänk vad som helst, men backa, det klarar jag bara inte av.

Grejen är dock den att även om jag vet att det är väldigt, väldigt mycket me to blame så tänker jag fan inte stå och titta på, jag tänker inte vänta några varv till även om jag vet att det förmodligen skulle funka att göra så. Jag kommer dock inte orka med det, jag har redan tagit mycket, varit tålmodig som få, klamrat mig fast vid en tunn, hal lina. Sen har jag fortfarande kritiska ögonblick när jag tänker: "wtf babe, VARFÖR utsätter du dig för detta? du behöver inte göra det, varför aima för femtepris när man kan catcha första?", självklart considerin' 'em "problems", för även om jag blivit oerhört mycket mer liberal when it comes to stuff like that så funkar det inte att förbise det forever. Det är kanske inte bad, bad, bad, men bra och positivt kan det aldrig bli, det måste alltid stå på negative-traits-sidan, alltid. Och det borde väga väldigt tungt emot allt det på andra sidan, det är så pass stora grejer... Men det är svårt, för alltid på +-sidan värderar jag så högt, det är som viktigare and POSSIBLE neg:s...  

Men bra är det ju inte, ingenting är bra. Jag vet redan nu who 10 or something is, no doubt... (hatar att jag är så jävla exemplarisk på att analysera fram sånt med två nätklick). I don't want to let that happen... but what can I do?

Åh... verkligen ingen bra dag.